Vem är jag?
Hej på dig! Så kul att du hittat hit! Jag har många gånger funderat på att börja skriva en blogg, men det har liksom inte blivit nåt av det. Jag har frågat mig själv vem i hela friden skulle vilja veta vad jag gör om dagarna? Det är ju mestadels häst, häst och sen lite häst till för att inte göra livet för långrandigt :D
Nej, men vissa av er kanske har hittat hit tack vara min Instagram @johannaduebojedressage, och det är faktiskt tack vare den (och självklart tack vare min kära vän och ”bloggcoach” Ebba Deijenberg haha!) som jag bestämde mig för att starta upp en blogg. Jag har nu över 10 000 följare på insta, och kanske finns det då även intresse av att veta lite mer om mig och min vardag med hästarna.
Det känns ju ganska naturligt att börja med att presentera mig själv, så håll i er!
Mitt namn är då Johanna Due-Boje och jag är 26år gammal. Jag har ridit så länge jag kan minnas, och karriären började på en bångstyrig, envis och oinriden svart liten shettis vid namn Little Chap aka ”Chappen”.
Chappen stod på Lyckås i Tungelsta utanför Stockholm där mamma hade sin häst, och han ägdes av dem som ägde stallet. Även om han inte var inriden när jag började rida honom (jag var då 5år gammal och för ung för att få börja på ridskola) var han otroligt snäll. Mamma ledde oss alltid i grimskaft och han lämnade aldrig hennes sida, sånär på när han tyckte att det räckte med ridning för dagen och han la sig ned för att rulla sig. Jag hade ingen sadel, utan det gick alldeles utmärkt med ett gammalt schabrak och en resårgjord, så jag kunde snabbt och lätt glida av när vi närmade oss marknivå haha!
Efter en tid när jag började bli duktigare på att rida ville jag att mamma skulle släppa mig, men det gick sådär, Chappen hade alltid blivit riden med ledare och som den gentleman (hehe) han var så vägrade han ta ett steg framåt utan mamma. Detta resulterade i att mamma glatt fick springa bredvid och hoppa över små hinder när det var dags för vår första ”tävling” tillsammans ☺
När åldern var inne började jag rida på Haningebygdens RF, eller Blåkulla som det också kallas. Ridskoletiden var verkligen fantastisk och Gud så kul vi hade! Min favoritponny var en vit liten welshponny vid namn Konsum.
När jag var 9år gammal fick jag min första ponny Jomik. En underbar vit D ponny som var 21år gammal och arab. Han lärde mig verkligen Allt! Jag kunde knappt nå nedanför kåporna på sadeln, men ändå red vi elitallsvenskan tillsammans när jag var 10 (?) år gammal. Min sagoponny… Han piaffade, kunde byta, passagera och stegra på kommando. Det var nog mycket tack vare honom jag blev dressyrryttare. Dels fick jag uppleva den där fantastiska aha-känslan gång på gång, och dels så höll inte hans gamla ben för hoppning. Det sistnämna kan dock vara något som mamma hittade på för att i framtiden slippa stå med hjärtat i halsgropen om hennes dotter styrde mot en 150cm hög trekombination…
När jag skulle börja 7an flyttade vi till en hästgård i Skåne, och det är där vi bor idag. I samma veva köpte vi ponnyn Cracker Jack, en busig och ganska oerfaren 6åring som jag föll för pladask!
Jag kommer ihåg hur vi var på väg hem från Liseberg, och jag var klädd i blanka svarta jazzbyxor och vita sneakers, när vår granne ringde och sa att han hört att det fanns någon i Tvååker som hade en hel del ponnysar till salu.
Här hittade vi som sagt Jack, men mer om honom och hur den provridningen gick till i ett annat inlägg- men jag bestämde mig i alla fall snabbt efter att ha fått en oslagbar känsla på ett fält iklädd mina hala byxor och ett par lånade stövlar i 5 storlekar för stort! Blir man glad av att rida hästen, då är det rätt!
Det ena ledde till det andra och jag fick chansen att delta vid flertalet Europamästerskap både som Ponny, Junior och Young Rider ryttare. Mina största framgångar som Junior och YR kom med min mammas sto Brownie. Brownie köptes som 4åring och tillsammans med mamma gick hon alla årgångschampionat både i Falsterbo och Breeders, för att sedan som 8åring gå rakt in i juniorlandslaget med mig! Det har verkligen varit guld att ha en mamma som är så fantastiskt duktig på att utbilda hästar, och ryttare såklart!
Efter studenten flyttade jag ner till Holland till självase Anky van Grunsven där jag jobbade i flera år, samtidigt som jag hade med mig ett par egna hästar för träning. Det var otroligt lärorikt och även detta kommer jag berätta mer om i ett annat inlägg (jag måste ju ha något att skriva om i kommande inlägg också ;D ). Förra året red jag som U25 ryttare på min egenutbildade Don Corleone, och i år har jag startat internationell Grand Prix med vinst!
Hoppas ni vill fortsätta läsa om mig och min vardag med mina älskade hästar, kram!
Jag och min GP häst Don Corleone vid finalen i Lövsta Future Challenge i Friends Arena
Nej, men vissa av er kanske har hittat hit tack vara min Instagram @johannaduebojedressage, och det är faktiskt tack vare den (och självklart tack vare min kära vän och ”bloggcoach” Ebba Deijenberg haha!) som jag bestämde mig för att starta upp en blogg. Jag har nu över 10 000 följare på insta, och kanske finns det då även intresse av att veta lite mer om mig och min vardag med hästarna.
Det känns ju ganska naturligt att börja med att presentera mig själv, så håll i er!
Mitt namn är då Johanna Due-Boje och jag är 26år gammal. Jag har ridit så länge jag kan minnas, och karriären började på en bångstyrig, envis och oinriden svart liten shettis vid namn Little Chap aka ”Chappen”.
Chappen stod på Lyckås i Tungelsta utanför Stockholm där mamma hade sin häst, och han ägdes av dem som ägde stallet. Även om han inte var inriden när jag började rida honom (jag var då 5år gammal och för ung för att få börja på ridskola) var han otroligt snäll. Mamma ledde oss alltid i grimskaft och han lämnade aldrig hennes sida, sånär på när han tyckte att det räckte med ridning för dagen och han la sig ned för att rulla sig. Jag hade ingen sadel, utan det gick alldeles utmärkt med ett gammalt schabrak och en resårgjord, så jag kunde snabbt och lätt glida av när vi närmade oss marknivå haha!
Efter en tid när jag började bli duktigare på att rida ville jag att mamma skulle släppa mig, men det gick sådär, Chappen hade alltid blivit riden med ledare och som den gentleman (hehe) han var så vägrade han ta ett steg framåt utan mamma. Detta resulterade i att mamma glatt fick springa bredvid och hoppa över små hinder när det var dags för vår första ”tävling” tillsammans ☺
När åldern var inne började jag rida på Haningebygdens RF, eller Blåkulla som det också kallas. Ridskoletiden var verkligen fantastisk och Gud så kul vi hade! Min favoritponny var en vit liten welshponny vid namn Konsum.
När jag var 9år gammal fick jag min första ponny Jomik. En underbar vit D ponny som var 21år gammal och arab. Han lärde mig verkligen Allt! Jag kunde knappt nå nedanför kåporna på sadeln, men ändå red vi elitallsvenskan tillsammans när jag var 10 (?) år gammal. Min sagoponny… Han piaffade, kunde byta, passagera och stegra på kommando. Det var nog mycket tack vare honom jag blev dressyrryttare. Dels fick jag uppleva den där fantastiska aha-känslan gång på gång, och dels så höll inte hans gamla ben för hoppning. Det sistnämna kan dock vara något som mamma hittade på för att i framtiden slippa stå med hjärtat i halsgropen om hennes dotter styrde mot en 150cm hög trekombination…
När jag skulle börja 7an flyttade vi till en hästgård i Skåne, och det är där vi bor idag. I samma veva köpte vi ponnyn Cracker Jack, en busig och ganska oerfaren 6åring som jag föll för pladask!
Jag kommer ihåg hur vi var på väg hem från Liseberg, och jag var klädd i blanka svarta jazzbyxor och vita sneakers, när vår granne ringde och sa att han hört att det fanns någon i Tvååker som hade en hel del ponnysar till salu.
Här hittade vi som sagt Jack, men mer om honom och hur den provridningen gick till i ett annat inlägg- men jag bestämde mig i alla fall snabbt efter att ha fått en oslagbar känsla på ett fält iklädd mina hala byxor och ett par lånade stövlar i 5 storlekar för stort! Blir man glad av att rida hästen, då är det rätt!
Det ena ledde till det andra och jag fick chansen att delta vid flertalet Europamästerskap både som Ponny, Junior och Young Rider ryttare. Mina största framgångar som Junior och YR kom med min mammas sto Brownie. Brownie köptes som 4åring och tillsammans med mamma gick hon alla årgångschampionat både i Falsterbo och Breeders, för att sedan som 8åring gå rakt in i juniorlandslaget med mig! Det har verkligen varit guld att ha en mamma som är så fantastiskt duktig på att utbilda hästar, och ryttare såklart!
Efter studenten flyttade jag ner till Holland till självase Anky van Grunsven där jag jobbade i flera år, samtidigt som jag hade med mig ett par egna hästar för träning. Det var otroligt lärorikt och även detta kommer jag berätta mer om i ett annat inlägg (jag måste ju ha något att skriva om i kommande inlägg också ;D ). Förra året red jag som U25 ryttare på min egenutbildade Don Corleone, och i år har jag startat internationell Grand Prix med vinst!
Hoppas ni vill fortsätta läsa om mig och min vardag med mina älskade hästar, kram!