Låt mig presentera: Don Corleone
Nu när jag skrivit ett inlägg om vem jag är, så är det dags att skriva lite om huvud"personerna" i mitt liv - Hästarna!
Jag tänkte börja med stallets kung, the one and only Don Corleone <3
Don Corleone och jag efter helgens GP vinst vid de internationella tävlingarna i Odense
Don Corleone är född 2001 och är alltså 14år i år. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet....
Jag hade varit på Gränsbo Stuteri och tränat för min tränare Rose Mathisen när jag bestämde mig för att ta en tur genom stallet medans mamma och Rose tog en fika. Och där stod han - 2,5år, hingst, världens tjockaste, yvigaste man och med ponnybus i blicken! "Den måste jag ha!" var min första tanke..!
Vi var faktiskt på jakt efter en stor häst till mig, och jag hade provat en del potentiella juniorhästar men det fanns ju inte på kartan att lilla Johanna på 14år skulle få en unghingst! Det var blankt nej från mamma Tina, men någonstans kände jag att det fanns hopp om att kunna övertala pappa...
Vi fortsatte testa några juniorhästar, men i mitt huvud fanns bara Don Corleone, och efter mycket tjat fick jag äntligen prova honom, han hade då precis hunnit bli 3år. Ja, resten kan ni ju räkna ut själva... ;)
Han kom hem till oss på hösten samma år, dock kastrerad!
Han fick fina betyg på 3årstestet när Gränsbo visade honom men den fina traven han kunde visa när man sprang med honom för hand var som bortblåst så fort han fick ryttare på ryggen haha!
Colle som han kallas här hemma, var en riktig bock-kung! Han kunde lätt bocka av mig 5-6 gånger per ridpass, och absolut inte för att han var dum utan för att han var busig, glad och hade massor av energi! Det där ponnybuset han hade i ögonen återspeglade sig i hans personlighet också vill jag lova! (Bara kolla blicken i fotot ovan!)
När jag gick gymnasiet valde jag att välja ridsport som specialidrott, och då hoppning för att ge mina unghästar en bred utbildning och för att jag tror på att det är nyttigt att få göra lite olika saker när de är unga. Corleone var faktiskt ganska duktig på att hoppa, men blev lite feg när hinderna blev högre. Även här brukade han passa på att lägga in några bocksprång efter ett hinder, och jag flög som en vante :D
Tjohooo :D
Corleones tävlingskarriär började inte förrän han var 8år (förutom ett ganska misslyckat försök till att kvala till Breeders som 4åring). Han var hopplös på att lära sig nya saker, men precis när man tänkte "Nej nu ger jag upp!" så var det som att poletten trillade ner och han tänkte "Jahaaa var det detta du menade, varför sa du inte det från början?!". Till exempel hade han väldans svårt att förstå hur han skulle hålla rätt på benen när han bytte galopp, han testade allt från sken till bock och skjut rakt upp i luften. Sen en vacker dag förstod han hur han skulle göra och då dröjde det inte många månade innan han kunde göra byten i varje!
Och precis såhär har han varit med det mesta, som när han skulle lära sig ökad trav. Benen gick som trumpinnar i början, men nu när han vet vad jag vill så åker öronen fram och han ökar som tusan bara jag tänker ökning.
Just eftersom vi tvekade en hel del gällande Colles kapacitet att ta nästa steg var han till salu ett par omgångar, och många duktiga ryttare provade honom. Både svenska och utländska, men han är inte så enkel att rida som det kan se ut, och blir man minsta lilla kvar med handen för länge i en förhållning kör han ett av sina paradnummer - sken i trav! Ju mer man drar i tyglarna desto fortare går det.. haha! Och nu i efterhand är jag ju överlycklig över att han inte blev såld. Jag tror helt enkelt att han inte ville flytta ifrån oss och sin stora fina gräshage :D
Tack vara detta har jag ju verkligen fått lära mig att inte ge upp på sin häst, och att göra det bästa men kan av den hästen man har. Har man inte hur mycket pengar som helst att köpa en utbildad häst för, då får man helt enkelt slita så gott det går med det man har hemma i stallet! Jag tror inte Någon som såg Colle varken som 5,6 eller 7åring någonsin hade kunnat tro att han skulle komma dit han är idag.
Det Corleone har, och alltid har haft, är en enorm arbetsglädje. Han fullkomligt älskar att träna och blir så glad när han får beröm under träningspassen. Det är mycket tack vare detta han är där han är idag... Även om han inte varit den mest talangfulla hästen har han aldrig slutat försöka!
Tack för att du finns älskade lilla häst, utan dig hade jag inte varit den ryttare jag är idag...
Efter alla år av slit, avramlingar och när man varit nära på att ge upp, så var detta det absolut största jag varit med om! Vinna internationell Grand Prix med min underbara buspojke!!!!